Spotlight april 12, 2019

OLIVIA FOLLIN – ”Programmering för spel är ett sätt för mig att vara kreativ”

Hur är det att vara spelprogrammerare och var börjar man? Olivia bytta väg efter att ha studerat två år inom ekonomi och franska, och idag är hon en av de juniora spelutvecklare på väg in i branschen.

Olivia började läsa Spelprogrammerare på Futuregames i Augusti 2018, och idag är hon en bra bit in på sin utbildning och väg in i dataspelsbranschen. Resan dit har dock inte alltid varit självklar. Efter två års studier inom ekonomi och franska insåg Olivia att det inte var något hon ville satsa på. Under en after work med sin bror fick hon upp ögonen för spelutveckling på riktigt.

”Jag har alltid varit spelintresserad men hade aldrig förstått att man kan bli spelutvecklare. Först var jag skeptisk men tänkte ’varför inte?’ då jag ändå inte hade något annat för mig och inte trivdes bra i plugget”.  ”Jag är väldigt glad att jag och min bror tog en öl. Annars hade jag aldrig förstått att det fanns”.

Olivia började läsa spelutveckling på Stockholms Universitet och älskade det. ”Det var jobbigt i början då jag inte hade någon erfarenhet inom programmering, men jag trivdes jättebra och lärarna var jättepositiva och jag engagerade mig mycket i att annordna game jams”. ”Jag tog examen förra året och har jobbat lite varje sommar, dels som lärare för ungdomar på programmeringskollo och dels för Ericsson med VR”.

Efter examen visste Olivia inte exakt vad hon ville göra, men hade hört talas om Futuregames sedan tidigare och hade vänner som gått på skolan. När utbildningen Spelprogrammerare lanserades bestämde hon sig för att ge det ett försök. ”Jag sökte och tänkte att vi får se, men jag kom in och varför inte testa?”

Varför spelprogrammering?

”Jag har alltid sett mig själv som kreativ men dålig på att rita och så vidare. Jag kan inte det”.

”Programmering för spel är ett sätt för mig att vara kreativ”.

”Jag älskar struktur och logik och det är otroligt tillfredställande när man skriver någonting som inte fungerar med error överallt, och sedan lyckas man få allting grönt och allt fungerar. Det är hatkärlek ibland och då får man gå därifrån ett tag, sen blir alla problem lösta.” Olivia beskriver programmering som ett otroligt stort ämne där man aldrig kommer att lära sig allt. ”Vi hade en lärare från branschen som föreläste och sa att vi bara kan en bråkdel. Det finns så mycket att lära sig, och du kommer aldrig att lära dig allt, men det är okej så länge man vet hur man ska hantera ny kunskap”.

Den första kontakten med spel kom redan i tidig ålder. Redan i fyraårsåldern satt Olivia och hennes bror hos sin pappa på varsitt knä när han spelade Quake och Half-Life. ”Vi spelade inte men det var där det började och vi interagerade och sa vad han skulle göra. Ibland fick vi kontroller som inte var inkopplade så att vi kunde låtsas spela. Jag tror att första gången jag spelade var i sjuårsåldern och det var min pappas Sonic the Hedgehog till SEGA”. ”Man kunde inte ens spara. Om du stängde av TV:n var allt borta. En gång kom vi till näst sista banan och det var helt fantastiskt. Då vi skulle äta lät vi TV:n stå på men den stängde av sig automatiskt”.

Spelbranschen i framtiden

Olivia tror att spelbranschen kommer att växa jättemycket i framtiden. Hon menar på att det idag finns så många olika sorters spel och upplevelers – bland annat lärande spel och VR i syfte att lära sig yrken. ”Det är så otroligt annorlunda från vad det var från början, och det är bara början. Jag tror att det kommer att växa och med teknik och grafik blir det nästan lite samma sak som film”.

Att få in fler kvinnor i spelprogrammering

”När jag var liten spelade jag inte spel med mina vänner. Jag spelade med mina bröder och deras kompisar. Jag tror att det är bättre nu då det till exempel finns fler olika genrer nu och jag har introducerat spel till vänner som var väldigt anti med spel som är mer val än spel, där man påverkar storyn”.

Olivia menar på att många inte riktigt vet att det finns många typer av spel, men att det vore bra att introducera detta mer redan i tidig ålder, då det är lätt att få en stämpel för att man spelar. ”Dels bör man introducera lätt programmering och göra spel i högstadiet eller gymnasiet. Om det är första gången kan man göra ett litet spel, för jag tror att alla skulle tycka att det vore jätteroligt, men det har blivit så att man ofta förknippar spel med att skjuta. Det finns appspel och så mycket annat.

Man behöver prata om genrer och framförallt att det här med att det är ett jätteskönt sätt att hänga när man inte kan ses. Jag och mina tjejkompisar har inte så mycket tid att hänga nu, men man sätter sig några timmar i veckan och bara spelar spel. Det är en så mysig skänsla – som att gå på bio eller se film ihop. Man måste bara introducera att det finns fler genrer och inte göra det till en stämpel”.

Vad gör en spelprogrammerare på Futuregames?

Under det senaste spelprojektet på Futuregames jobbade Olivia i en grupp på 11 – 12 personer. Hon menar på att gruppdynamiken ser annorlunda ut än när hon gick på universitetet. Idag får hon möjlighet att koncenterra sig på det hon tycker mest om. ”Det finns folk som älskar saker som jag hatar”. ”Det var jättekul men definitivt utmanande. Man måste hålla hög kommunikation och inte vara separerade mellan klasserna”.

Olivias grupp hamnade i en situation där de hade överestimerat vad de skulle hinna med under det fyra veckor långa projektet, och fick börja om från början efter halva tiden. ”Vi hade bra kommunikation med det slutade med att vi gjorde om ett spel på två veckor. Vi var alla i samma sists och ville bara få det bra. Det var en häftig känsla att inse att vi alla var i samma båt och det var bara att köra”.

Octorush Futuregames

Under projektet var Olivias roll att göra de större systemen. ”Jag jobbade väldigt nära designern som gjorde blueprint”. ”Vi pratade och diskuterade tillsammans hur vi skulle göra och vad han behövde. Det var häftigt att jobba så nära med någon”.

”En av de saker som är positivt med Futuregames är att alla har samma intresse. Du kan göra samma sak själv hemma, men man blir så otroligt mycket mer motiverad av att vara bland människor som har samma ambition. Alla är olika duktiga men det gör ingenting”. ”Alla är så accepterande om man inte kan allting. Varje fredag kunde en student lära ut något till klassen som man tänker att de andra inte kan”. ”Det är kul att kunna ge och ta och det är verkligen något man inte skulle kunna få genom att göra spel hemma”.

Tips till dig som vill bli spelprogrammerare

”Om man aldrig har programmerat tidigare så skulle jag säga att YouTube är jättebra. Kolla in och följ en nybörjarguide i att göra spel och följ den bara rakt av. När du har lite mer vana, försök att göra enklare spel. Till exempel replikor av klassiska Super Mario eller Sonic. Gör det utan att följa någon tutorial och försök tänka själv. Försök själv innan du ser svaret när du kommit mer in i det, för då lär man sig så mycket mer än av att bara kopiera någon annan rakt av”.