fbpx
Intervju april 21, 2020

Intervju med Jessica Thorelius, medgrundare av DVA Creative Technology Studio

När jag kommer in på DVA:s kontor på Södermalm i Stockholm slås jag direkt av den sköna atmosfären. Inte bara på grund av de stora, öppna ytorna, utan också den härligt avspända stämningen mellan de människor som pratar och utbyter idéer över skrivborden. Den bejakande energin är påtaglig och genomsyrar hela arbetsplatsen. Jag är här för att träffa Jessica Thorelius, medgrundare till DVA och ledningsgruppsmedlem för utbildningen Immersive Experience Creator på Changemaker Educations. DVA är en kreativ, teknisk byrå som fokuserar på immersiva upplevelser - berättande med hjälp av AI/VR/AR som verktyg.

Jessica möter mig i dörren med ett stort leende och leder mig in i konferensrummet där vi slår oss ner. Hon känns erfaren och naturligt avspänd inför vår intervju, vilket får mig att genast släppa den nervositet jag känt inför vårt möte.

Är du intresserad av utbildningen Immersive Experience Creator? Läs mer och ansök här!  

Du är ju medgrundare av DVA Technology Studios. Hur såg resan dit ut för dig? 

– Allt började nog egentligen 1993 när jag inledde mina studier på RMI Berghs som det hette då. Beslutet var ett resultat av att jag inte kunde komma in på någon akademisk utbildning med min 2:a i matte. Av en slump sprang jag på skådisen Gösta Engström – som då var mitt uppe i inspelningen av en reklamfilm – och han rekommenderade “reklamskolan” precis när jag gick runt i studietankar.  

– Det är galet att ett dåligt betyg kan sabotera så mycket. Den där 2:an blockerade liksom alla möjligheter till universitetsstudier, men idag är jag tacksam över att det blev Berghs. Jag tror på ödet och min drivkraft har alltid varit att göra det bästa av det man har. När jag började skolan märkte jag direkt att jag upplevde allt vi läste som superintressant och jag blev snabbt en flitig elev. Hårt slit, lust och glädje gav mig sedan ett stipendium och mitt första jobb. Det där jobbet var nog verkligen vad folk associerar med 90-talets-byrå-kommunikation om du förstår vad jag menar. 

Jessica skrattar nostalgiskt när hon beskriver sitt 90-tal, och jag tänker att det måste ha varit en tid som är fylld av roliga och härliga minnen. 

 – Efter att ha hoppat runt bland olika jobb hamnade jag 1998 på reklambyrån Garbergs där jag blev byråproducent. Där arbetade jag i tio år med att producera reklamfilmer. Vi fullkomligt sprutade ur oss projekt och det var en fantastisk tid. Sedan – någonstans däremellan – hände livet och jag fick jag två barn. 

– Efter mammaledigheten kände jag ett sug efter att gå mot något mer digitalt, något nytt, och jag minns att det utlöstes under en reklamfilmsproduktion i Los Angeles. Vi hade en grymt bra budget och supercoola människor framför kameran men ändå trodde jag inte alls på vad vi gjorde. Jag ville bara hem. Där och då kom jag fram till att jag inte längre trodde på reklamfilm som kommunikationskoncept, och det här var liksom år 2008.  

– Omedvetet har jag nog alltid varit väldigt långt fram i mina tankar om vad kommunikation är och framförallt vad för typ av kommunikation folk vill ha och behöver. Däremot hade jag ju då, år 2008, på sätt och vis fel. Det var fortfarande långt kvar till att det ens skulle vara rimligt att prata om reklamfilm som ett “dött” koncept, men trots det var jag fast övertygad om att det fanns något annat precis runt hörnet.  

Jessica tar en kort paus och får något bestämt i blicken innan hon fortsätter att berätta om sin resa. 

– När jag var där i Los Angeles bestämde jag mig i alla fall för att säga upp mig och följa min intuition. I samma veva ringde Great Works och jag fick snabbt jobb som projektledare där. Med tiden fick jag en ledande position och blev kvar där i fem år.  

 Komiskt nog handlade många av mina arbetsuppgifter om ekonomi och jag har genom åren hjälpt flera byråer med att vända sina siffror – jag som bara hade en 2:a i matte.  

– Hur som helst. Begynnelsen till DVA började när jag åt frukost tillsammans med min gamla kollega från Garbergs – Anna. Vi har alltid pratat flyktigt om att vi borde göra någonting ihop och där och då bara bestämde vi oss – NU gör vi det!  

– Vi kom fram till att vi skulle slå ihop oss med några killar hon kände och tyckte var duktiga. Det visade sig att de här killarna var några som jag hade arbetat med tidigare och allt kändes med en gång så självklart. Det var på något vis som att cirkeln slöts. Våra olika bakgrunder och erfarenheter och vår gemensamma kompetens blev tillsammans; Immersiva medier. Vi är alltså fem personer som alla tidigare har arbetat Immersivt i olika kommunikativa kontexter, vilket gjorde att allt blev organiskt sprunget. Vi visste bara att vi ville arbeta med Immersiva upplevelser utifrån det kommunikativa perspektivet. Det fanns liksom aldrig någon grandios plan som det kanske kunde uppfattas eftersom att allt råkade ske med så otroligt bra tajming. Allt hände över en sommar och fick vårt första uppdrag direkt. Nu har vi funnits två år. 

 Hur kom det sig att du började samarbeta med Changemaker Educations?  

 – Det var genom kreatören Snövit Hedstierna som jag sprungit på regelbundet genom åren. Spontant vill jag säga att vi har jobbat tillsammans men det har vi egentligen inte. 

Vi brukar liksom bara snudda vid varandras världar. Jag följer henne och hon följer mig kan man säga.  Hon är väldigt duktig och har ett fint förhållningssätt till att lära ut, vilket jag inspireras av.   

– Förutom det har jag sedan tidigare haft koll på skolan via Changemakers Futuregames utbildningar. Det var genom DVAs första anställda Ebba, som sökte sig dit när hon ville vidareutvecklas. Jag hängde med lite i hennes process och fick en grym känsla för skolan. Ebba är dessutom en person jag vet väljer med stor omsorg. Jag litar på hennes omdöme och bara det gör att jag vet att det är en bra skola.  

Hoppas du på att få ut något särskilt av samarbetet med skolan? 

– Jag har fått så många bra möjligheter i den här branschen och jag vill verkligen ge tillbaka till gänget som kommer efter mig. Om det inte finns ett lok som drar kommer ju ingenting att hända. Det är framförallt det som sporrat mig till att vara en del av ledningsgruppen på Changemaker Educations.  

 Hur kommer din roll se ut nu när du sitter i ledningsgruppen för Immersive Experience Creator? 

– Det är inte riktigt bestämt än, men jag hoppas att jag kan få en roll där jag identifierar vilken kompetens företagen där ute är i behov av. Jag vill gärna vara de ögonen.  

Många utbildningsplaner går mest ut på att traggla grundkurser i teknik medan exempelvis vi här på DVA tycker vi att tekniken är underordnad vad man vill få sagt. Jag som kommer från en tech studio är intresserad av användarperspektivet i första hand.  

 Vad gör en Immersive Experience Creator? 

– En Immersive Experience Creator skapar upplevelser genom nya tekniker. De gör det möjligt att uppleva saker som man tidigare inte trodde var möjligt.  

DVAs vision är “To challange the Limitations of Reality”. Man skulle kunna säga att det betyder att den verklighet vi har att förhålla oss till går att pressa och göra större. Immersive betyder att alla sinnen används.  

– Det handlar om att utgå från användaren och ge hen en ny upplevelse där tekniken öppnar nya dörrar. Det ska vara enkelt att göra något storslaget och det får gärna vara komplext under motorhuven, men det ska inte användaren veta om – allt ska kännas enkelt. 

Jessica tar en klunk kaffe och fortsätter. 

– När jag arbetade på en digital byrå för många år sedan minns jag att jag tyckte det var så märkligt att utvecklarna och kreatörerna inte arbetade ihop. För att något ska kunna bli riktigt bra måste ju de olika processerna och kompetenserna samspela. Alla måste liksom ha koll på varandras arbeten. Personligen vill jag se att tech och kreativitet går ihop.  

En Immersive Experience Creator måste kunna alla delar i processen. Hen behöver inte vara bäst på allt, men måste behärska alla bitar. En Immersive Experience Creator som stöter på något som inte verkar görbart, sätter sig ner och söker information om hur man löser det. För det finns alltid en lösning. 

Det är varken en tvär kreativ eller akademisk roll. Det är en slags blandning och klart står det att man måste vara väldigt nyfiken och orädd för att passa för arbetet. 

Hur påverkas ni av dagens situation med coronaviruset och att allt fler plötsligt finner sig i en situation där de behöver jobbar på distans och i distribuerade team. 

– Rent produktionsmässigt går det snabbt att ställa om produktionen när det gäller kod och utveckling. Vi kan jobba hemifrån under tiden vi är i karantän och hitta digitala mötesplatser för löpande avstämningar utan att tappa fart i produktionen.

– Vi kommer nog se en framtid där det blir mer och mer aktuellt med virtuella möten. Inte för att vi vill utan för att vi måste. Vi lever i en tid där inte bara tekniken går snabbt framåt utan också naturens krafter förändrar hur vi framöver kommer mötas.

Har du några spaningar för hur kommunikationsbranschen kommer se ut i framtiden? 

– Många talar idag om att digitalisera sig, men för mig är det ett uttryck som inte existerar längre. Allt är ju redan digitaliserat på ett eller annat sätt.  

Oavsett om det rör kommunikationen med barnens skola, banken, sjukvården eller mataffären är vi digitala. Dock tror jag att allt digitalt kommer bli mycket enklare.  

– Ett exempel på en förenklad digital process är ett uppdrag vi haft för Kungliga Operan.  

Där har vi gjort en lösning som möjliggör för användaren att köpa sina biljetter via en AR upplevelse. Det är enklare och mer inspirerande än någonsin.  

En annan spaning är att det kommer bli ännu viktigare att vara genuin, ärlig och grundad i allt man säger. 

– Vi kommer nog också se att tekniken blir mindre gamifierad och mer simulering. 

Framtiden kommer låta allmänheten ta del av det som än så länge är exklusivt för folk i spelbranschen. AR och VR kommer bli en större del av den fysiska världen och en självklar del i vår vardag.  

– Just nu är DVA faktiskt med på en mässa där det finns ett grymt exempel på hur det kan te sig. På mässan har vi ställt ett fysiskt bord i trä som vi sedan gjort ett AR komplement ovanpå. Det fysiska bordet är fint som det är, men med en Ipad har plötsligt en helt ny värld kommit till liv. Man kan säga att AR gör att 1+1=3.  

 

Är du intresserad av utbildningen Immersive Experience Creator? Läs mer och ansök här!